alreadythere

Rebecka om PLUGGAR RIKTIGT MYCKET:

Hur går det nu på Jensen? Verkar som du trivs mer.


Svar; Ja. Jag trivs mer och mer, börjar även gilla min klass så himla mycket. Vi är inte längre uppdelade vilket är jätteskönt. Tråkigt nog så har de flesta jag kom dit med från min förra klass bytat och det är bara Elin och Sofij kvar. Men jag har så himla roligt med dem, så det gör inget. Kramar!

Det gör riktigt ont inom mig. Det är ett hål i hjärtat och jag kommer nog aldrig förlåta mig själv. Jag kan inte se Joe Jonas i Stockholm och jag är så himla ledsen. 60 mil härifrån och jag hade då själv fått åka tåg. Vilket jag inte känner mig jättepepp på och biljetterna är dyra, men visst, jag hade gjort det. Men. Det sista tåget hem går vid 12-tiden samma dag. Och att sova i Stockholm vill jag verkligen inte. Fan. Helvete. Jag hatar detta!

Förlåt för den dåliga uppdateringen. Det är såhär dock att jag åkte till Göteborg i fredags med storasyster, mamma och pappa. Håkan Hellström på liseberg stod på schemat. Jag kan knappt beskriva hur bra jag mådde utan att få tårar i ögonen. För det var helt jäkla amazing! Kom hem igår och var rätt deppig. Älskar Göteborg och ville inte därifrån, vill aldrig åka därifrån när jag är där. Men här får ni en bild iallafall, nu ska jag plugga till historieprovet på tisdag. xoxo

Joe Jonas - Just in love.

Så. jäkla. stolt. över. honom.

Hej bloggen och alla läsare. Vaknade imorse vid 05.20 av alarmet, var så himla trött. Men bestämde mig redan då att denna dagen skulle bli bra. Vet ni vad? Det blev den! Jo visst, jag kanske sa någon gång under historian "jag är så himla trött", men det var faktiskt allt. Så mår så himla mycket bättre nu!

Tog tåget vidare till "den andra staden" där mina favoriter går. Väntade på Mcdonald's och lurade dit dem på ett väldigt smart sätt. Jag träffade aldrig dem i helgen, så detta behövde jag verkligen. Det blev en massa kramar (har inte träffat dem på nästan fyra veckor, sjukt!). Sen tog vi tåget hem tillsammans och vi skrattade som om vi aldrig hade varit ifrån varandra. Så det har varit en perfekt dag, senast det var såhär bra var på tjejmiddagen (som var den 19 augusti).

Nu ska jag kolla på Svenska Hollywoodfruar för det missa jag igår. Vi hörs snart, har en väldigt viktig och rolig sak att berätta för er. Så himla taggad! xoxo

Har varit två jobbiga dagar, psykiskt. Har brytit ihop totalt och igår kunde jag inte hålla tårarna inne längre. Jag vill så gärna byta skola. Inte för Jensen är dålig, utan tvärtom, Jensen är så himla bra. Men jag tror också att linjen är helt fel för mig. Men efter mycket om och men, velande hit och dit så har jag nog bestämt mig för att stanna kvar på samhällslinjen. Eller det lutar åt det hållet iallafall. Hur tungt det än känns.

Tråkigt bytar min bästavän till en annan skola innan veckans slut och det är så himla svårt att hålla tårarna inne. Men det är hennes val, vi alla går våra egna vägar i vårt liv. Samhällslinjen passade helt enkelt inte henne.

Jag mår bättre nu. Eller jag tror det iallafall. Det bara så många beslut och val man måste ta och min hjärna har helt enkelt inte varit inställd på det. Men, i will survive that. Nu ska jag snart sova, upp 05.20 imorgon igen.

Vi hörs imorgon, hoppas ni mår toppen! xoxo

Idag är det en speciell dag. Idag är det en väldigt sorglig dag, men också en väldigt kärleksfull dag. Jag kommer ihåg vad jag gjorde exakt för 10 år sedan. Jag satt i soffan med mamma och pappa, kollade på CNN (tyckte att kanalen var riktigt tråkig när jag var liten). Helt plötsligt börjar dem visa bilder från när två flygplan flyger in i stora byggnader. Jag kommer nog aldrig få ut den där bilden ur mitt huvud och jag var ändå bara 6 år gammal.

Idag går mina tankar ut till alla som var med om det. Till alla som har förlorat en viktig person. Men också till New York i sin helhet. Att något sånt här kan förstöra en hel stad. En hel nation.

9/11, we will never forget!

Som ni kanske såg i min "jag älskar" lista så hade jag skrivit Ångermanland. Tänkte nu förklara lite mer om det.

Det är såhär att jag har släkt nästan överallt i hela Sverige. I Ångermanland bor nästan hela min släkt på pappas sida (även i Småland). Så jag har spenderat fyra somrar däruppe. Första året var 2002 tror jag, sista året var 2007. Jag saknar det så himla mycket och vill tillbaka så snart som möjligt. Tyvärr är det ju så att det är lite mer än 100 mil bort.

Men oj så roligt jag hade i bilen påväg upp med min syster och min farmor (vi körde oftast med två bilar). Sen när man väl var där så blev man alltid så varmt välkommen. Värmen, myggen, solnedgångarna. Att plocka blåbär och lingon vid en av släktingarnas stuga och sen bada i älven. Att köra över Höga Kusten bron men också att åka båt under den. Att springa runder på Rövarbyn, att vara i Örnsköldsvik och besöka paradisbadet. Vi var i Örnsköldsvik 2006 och det även det året då Foppa gav ut "foppatofflorna". Så alla hade dem på fötterna där och vi kom där från Skåne och förstod ingenting. Men man förstår att det börja just i Övik för Foppa är ju därifrån. Så himla många minnen!

Det tar 14 timmar upp ungefär med bil (inklusive paus då). Men det är så himla värt det, fina Ångermanland.

Taylor Swift - Never grow up.

Take pictures in your mind of your childhood room
Memorised what it sounded like when your dad gets home
Remember the footsteps, remember the words said

I just realized everything I have is someday gonna be gone.

Jag älskar...


Mina vänner. Min familj. Komplimanger från främlingar. Att ligga i sängen och kolla på min favorit serie hela dagen. Den sista dagen varenda månad. Marabou mjölkchoklad. Fotboll. Tacosdoft. Min iphone. Gå på bio. Att skratta så att tårarna rinner. Julen. Första advent. Andra advent. Tredje advent. Fjärde advent. Nyår. Spotify. Jonas Brothers. Grey's anatomy. Nick Jonas. Att ligga och prata i telefon med mina favoriter i flera timmar. Att vara läxfri. Helg. Lördagsmorgnar. Mjölk. Att läsa bloggar. Glee. Ben and jerrys. Filmkvällar med mina favoriter. Att resa iväg. Sommarkvällar. Att dygna. Helger utan en massa måsten och krav. Att få krama om mina närmaste. Att skratta med mina favoriter så att det gör ont i magen. När man gör så att någon annan känner sig älskad. Att gråta ut efter att ha hållt inne det så himla länge. Hotellfrukost på Scandic. Ångermanland. Roadtrips. Vara omkring människor som jag älskar till djupet av mitt hjärta. Klassresor. Berlin. Jeansleggings. Avril Lavignes parfym. Nya fräscha converse. Att festa. Espresso house. Apelsinsaft. O.C. Att vara ifrån sina favoriter i flera veckor och sen träffa dem. Vakna och kolla på mobilen och ha ett oläst sms från ens bästa vän. Åka tåg långt. Kevin Jonas. Läsa bloggar. Att dagdrömma. Lyckorus genom hela kroppen. Sommarlov. Höstlov. Vinterlov. Sportlov. Påsklov. Åka berg och dalbana. Att dricka té. Joe Jonas. Ikeas köttbullar. Jelly Beans. Eminem. Fika med vänner i flera timmar och prata om allt mellan himmel och jord. Cykla långt på sommaren. Skidor. Joe Jonas. Gå på konserter. Att handla presenter till andra. Mammas kanelbullar. Barcelona. A walk to remember. Håkan Hellström. Stockholm. Att bli biten av myggor för då vet man att det är sommar. Att hälsa på min gudmor i Småland. Pågatåg. Spårvagn. Solnedgång vid havet. Att tjäna pengar. Kenza. Att gå i uggs. Vintern. Min storasyster för hon är världens bästa. Min mamma. Min pappa. Sitta i korridoren i skolan och bara vara helt galna med mina klassvänner. Subway. Mina småsyskon. Göteborg. Ännu en gång min familj. Mina favoriter.

Det finns så mycket mer. Men bara detta är en del. Hope you enjoy.

Jag har nu klarat av min tredje vecka på Jensen. Jag trivs. Det är allt jag kan säga, eller jag tror att jag trivs iallafall. Första veckan var hemsk. Det var inte som jag trodde. Mina favoriter var inte där. Det var en ny stad. En ny skola. En ny klass. En klass som jag har roligt med, men även en klass som jag nog aldrig kommer bli så himla nära med. Alla har frågat mig "varför inte det, det kan du ju inte redan veta". Men det är något inom mig som säger så. Men jag kan ha fel. Jag hoppas jag har fel. Men allt jag vet är att jag kommer aldrig få en sådan fin klass igen som jag hade innan. De första dagarna grät jag, skratta jag, deppade jag, tänkte jag. Ja. Allt! Tänk att ha gått med sina bästavänner sedan förskolan, visst vi har bråkat men det räknas inte in, men tänk er att ha gått i samma klass i nio år. Sen en dag ändras det.

Men jag försökte tänka positivt (det gick inte så bra dock) men jag klarade mig igenom första veckan. Sen kom andra veckan och ni som har gått på Jensen vet hur skolan fungerar. Ni som inte vet så är det att vi går halvdagar. Så förra veckan var udda. Alltså gick jag förmiddagar (börjar 08.00 slutar vid 11.30 tiden.) Det låter inte så jobbigt väl? Nej, tyckte inte jag heller. Men förra torsdagen fick jag värsta breakdownet. Jag pratade med mamma och bara grät. Grät för att jag var så himla trött på att gå upp 05.20 varenda morgon i en hel vecka. Trött psykiskt. Men jag klara mig igenom det med.

Jämna veckor, alltså denna veckan så börjar jag vid runt 12.00 och slutar vid 17.00 tiden. Jag valde skolan på grund av detta. Att det var skönt att bara gå halvdagar, att kunna göra sina läxor på a-tiden. Men något jag blev besviken på var mitt schema för fredagen. Jag går från 08.00 till 17.00. Alltså ingen halvdag. Men, jag gjorde mitt val och jag kan inte ändra på det. Jag vet att jag måste bara stå ut med detta i några månader till, sen blir det nytt schema.

Men skolan i sin helhet då? Jag älskar den. Den är så himla liten, så himla mysig. Älskar alla lärare, dem är verkligen jättebra. Den ligger jättenära city (tar 3 minuter att gå till tågstationen). Så allt som har med skolan att göra är jättebra. Sen att jag har mina tankar och allt det där är mindre bra.

Men jag vill bara skriva som sist här är att jag har verkligen lärt mig att ta vara på tiden. Min sommar var den bästa någonsin och jag ångrar verkligen inte att jag fick spendera varenda dag med mina favoriter.
Jag har också lärt mig att när livet verkligen känns uselt så kan något bra hända. Jag gick i en hel vecka och var känslosam och ville inte tillbaka till skolan. Men jag bet ihop. Jag klara mig igenom det (hittills iallafall).

Take one step at a time, en dag i taget.

Äntligen helg. Så himla efterlängtat. Mindre tråkigt var det att ställa alarmet på 05.20 igårkväll. Ännu tråkigare att vakna så tidigt imorse + att må dåligt. Åkte hem efter historian, hade bara psykologi kvar så kändes inte lönt att vara kvar när man mår såhär. Förkyld som jag vet inte vad. Ont i bihålorna. Pga. detta så missa jag idrotten. Sådär roligt. Fast nu ska jag vara positiv, det är helg och imorgon så ska jag äntligen få träffa mina älskade favoriter.

Jag har inte träffat dem på 21 dagar. Det har varit så himla tomt. Men imorgon ska bli bäst! Ska äta lite nu, sen kommer det upp en "recension" (haha, kan man ens kalla det så?) på Jensen. xoxo

Har förresten lite andra nyheter att berätta också, stay tuned.

Nämen hej. Det var ett tag sedan, eller rättare sagt 10 dagar sedan. Jag har varit väldigt upptagen. Tidiga morgnar och sena kvällar. Skolan tar upp hela min vardag. Men jag har äntligen börjat komma in i rutinerna och börjar äntligen vakna på morgnarna (utan att väckarklockan ens behöver ringa). Så nu ska jag komma igång här också igen. Vet att det har varit väldigt dålig uppdatering och ber om ursäkt för att jag inte har kikat in och berättat läget. Men nu är jag igång igen.

Skolan har varit bra idag. Eller väldigt lång skoldag. 3 timmars historia är inget jag rekommenderar. Tack och lov att läraren är bra annars vet jag inte vad jag skulle gjort. En mer specifik "recension" om Jensen kommer imorgon eller till helgen. Vill verkligen skriva ner mina tankar om skolan!

Nu ska jag snart gå och lägga mig, trött tjej som var uppe tidigt imorse! Sovmorgon imorgon, yeah, xoxo.