JENSEN
Jag har nu klarat av min tredje vecka på Jensen. Jag trivs. Det är allt jag kan säga, eller jag tror att jag trivs iallafall. Första veckan var hemsk. Det var inte som jag trodde. Mina favoriter var inte där. Det var en ny stad. En ny skola. En ny klass. En klass som jag har roligt med, men även en klass som jag nog aldrig kommer bli så himla nära med. Alla har frågat mig "varför inte det, det kan du ju inte redan veta". Men det är något inom mig som säger så. Men jag kan ha fel. Jag hoppas jag har fel. Men allt jag vet är att jag kommer aldrig få en sådan fin klass igen som jag hade innan. De första dagarna grät jag, skratta jag, deppade jag, tänkte jag. Ja. Allt! Tänk att ha gått med sina bästavänner sedan förskolan, visst vi har bråkat men det räknas inte in, men tänk er att ha gått i samma klass i nio år. Sen en dag ändras det.
Men jag försökte tänka positivt (det gick inte så bra dock) men jag klarade mig igenom första veckan. Sen kom andra veckan och ni som har gått på Jensen vet hur skolan fungerar. Ni som inte vet så är det att vi går halvdagar. Så förra veckan var udda. Alltså gick jag förmiddagar (börjar 08.00 slutar vid 11.30 tiden.) Det låter inte så jobbigt väl? Nej, tyckte inte jag heller. Men förra torsdagen fick jag värsta breakdownet. Jag pratade med mamma och bara grät. Grät för att jag var så himla trött på att gå upp 05.20 varenda morgon i en hel vecka. Trött psykiskt. Men jag klara mig igenom det med.
Jämna veckor, alltså denna veckan så börjar jag vid runt 12.00 och slutar vid 17.00 tiden. Jag valde skolan på grund av detta. Att det var skönt att bara gå halvdagar, att kunna göra sina läxor på a-tiden. Men något jag blev besviken på var mitt schema för fredagen. Jag går från 08.00 till 17.00. Alltså ingen halvdag. Men, jag gjorde mitt val och jag kan inte ändra på det. Jag vet att jag måste bara stå ut med detta i några månader till, sen blir det nytt schema.
Men skolan i sin helhet då? Jag älskar den. Den är så himla liten, så himla mysig. Älskar alla lärare, dem är verkligen jättebra. Den ligger jättenära city (tar 3 minuter att gå till tågstationen). Så allt som har med skolan att göra är jättebra. Sen att jag har mina tankar och allt det där är mindre bra.
Men jag vill bara skriva som sist här är att jag har verkligen lärt mig att ta vara på tiden. Min sommar var den bästa någonsin och jag ångrar verkligen inte att jag fick spendera varenda dag med mina favoriter.
Jag har också lärt mig att när livet verkligen känns uselt så kan något bra hända. Jag gick i en hel vecka och var känslosam och ville inte tillbaka till skolan. Men jag bet ihop. Jag klara mig igenom det (hittills iallafall).
Take one step at a time, en dag i taget.
Men jag försökte tänka positivt (det gick inte så bra dock) men jag klarade mig igenom första veckan. Sen kom andra veckan och ni som har gått på Jensen vet hur skolan fungerar. Ni som inte vet så är det att vi går halvdagar. Så förra veckan var udda. Alltså gick jag förmiddagar (börjar 08.00 slutar vid 11.30 tiden.) Det låter inte så jobbigt väl? Nej, tyckte inte jag heller. Men förra torsdagen fick jag värsta breakdownet. Jag pratade med mamma och bara grät. Grät för att jag var så himla trött på att gå upp 05.20 varenda morgon i en hel vecka. Trött psykiskt. Men jag klara mig igenom det med.
Jämna veckor, alltså denna veckan så börjar jag vid runt 12.00 och slutar vid 17.00 tiden. Jag valde skolan på grund av detta. Att det var skönt att bara gå halvdagar, att kunna göra sina läxor på a-tiden. Men något jag blev besviken på var mitt schema för fredagen. Jag går från 08.00 till 17.00. Alltså ingen halvdag. Men, jag gjorde mitt val och jag kan inte ändra på det. Jag vet att jag måste bara stå ut med detta i några månader till, sen blir det nytt schema.
Men skolan i sin helhet då? Jag älskar den. Den är så himla liten, så himla mysig. Älskar alla lärare, dem är verkligen jättebra. Den ligger jättenära city (tar 3 minuter att gå till tågstationen). Så allt som har med skolan att göra är jättebra. Sen att jag har mina tankar och allt det där är mindre bra.
Men jag vill bara skriva som sist här är att jag har verkligen lärt mig att ta vara på tiden. Min sommar var den bästa någonsin och jag ångrar verkligen inte att jag fick spendera varenda dag med mina favoriter.
Jag har också lärt mig att när livet verkligen känns uselt så kan något bra hända. Jag gick i en hel vecka och var känslosam och ville inte tillbaka till skolan. Men jag bet ihop. Jag klara mig igenom det (hittills iallafall).
Take one step at a time, en dag i taget.
Kommentarer
Trackback
